söndag 27 april 2008

Tänkande maskiner





Youtube-klippet här ovanför är trailern till uppföljaren av en 80-talets mest klassiska hackerfilmer, WarGames. Filmen är en blandning av en teknologisk dystopi (i takt med att datorerna blir intelligentare, kan de vända sig emot sina herrar) och Kalla kriget-feber. Och nu kommer som sagt uppföljaren WarGames: The Dead Code, som går direkt på DVD i staterna. Med största sannolikhet gäller samma premisser i Sverige.

Men vad som är intressant med dessa filmer, tillsammans med The Matrix, Bladerunner, Terminator, Ghost in the Shell, 2001, ja, och några till, är att teknologin till slut når en fas i vilken ett tillstånd av intelligens uppstår. Vi är många som är djupt fascinerade över just detta tillstånd, och vilket filosofiskt förhållningssätt gentemot detta man ska hålla. Om en maskin kan tänka, resonera och "känna" på samma sätt som oss, är den då mänsklig, har den vad som kan kallas själ?

I en lysande artikel i tidningen Wired berättas om de två rivalerna Chris McKinstry och Pushpinder Singh som båda var fast beslutna att utveckla artificiell intelligens. Bägge två var långt före sin tid, ogillade varandra och 2006 tog båda, med en månads mellanrum, sina liv. Men deras teorier är fantastiskt inspirerande och, vad jag misstänker, håller på att implementeras i nästa generations internet, den så kallade "semantiska webben".

Teorin är i enkla drag följande; vad är egentligen intelligens? McKinstry och Singh trodde båda att intelligens är som en central med massor av agenter. Varje agent har en enkel uppgift att sköta, till exempel öppna en dörr, böja ett finger eller söka en relevant webbsida. När de gjort vad de ska rapporterar de tillbaka till centralen. Med andra ord, ju fler agenter som jobbar för centralen, desto intelligentare blir centralen, till den dag då kvoten nåtts och ett "medvetande" skapats. Vad de försökte göra vara att skapa databaser (hjärnan) som fylldes med påståenden (agenter), tills databasen nått den grad av intelligens så att den kunde ställa upp på Turings test.

Vägen dit är fortfarande mycket lång. Åtminstone när det gäller robotar. Men den semantiska webben ligger i startgroparna. Nova Spivack, som grundade Earthweb, ett av världens första internetföretag, definierar den semantiska webben som ett sätt för datorn att förstå och kategorisera innehållet i dokument och filer på internet. Han är också på gång att släppa redskapet Twine, en slags organisatör som ska förenkla surfandet, ta fram relevant information och kunna dela den användare emellan. Twine bygger på (eller ja, delar åtminstone) McKinstrys och Singhs principer, det är en databas med agenter som försöker förutsäga användarens beteende baserat på tidigare nedslag. Ju fler som använder verktyget, desto intelligentare blir det, och kan då lättare förutspå användarens behov.

I Silicon Valley brukar man kalla internet för "the cloud". Googles ambitioner att skapa mjukvara för internet har således kommit att refereras till som "cloud computing". E-post, bilder, sociala nätverk (OpenSocial), kartor, ordbehandlare, you name it, allt ska rymmas inom Googles molniga domäner. Googles ambitioner har dock inte undgått kritik. Ett argument har bland annat varit att i framtiden kommer alla våra datorer vara agenter åt Googles enorma databas. Man kan fråga sig om HAL 9000, Skynet eller datorprogrammet i WarGames är fantasier eller potentiella domedagsprofetior.

På sajten kurzweilAI.net publicerades diskussionen "Will machines become conscious?" i vilken Ray Kurzweil argumenterar att skillnaden ändå är stor mellan intelligens och mänsklig intelligens. Vi har för närvarande något som datorer saknar, känslor. I tv-spel försöker utvecklare emulera mänskliga reaktioner, men vi har fortfarande inga problem att separera en riktig människa från en artificiell. Datorer kan utföra mycket avancerade beräkningar, men de klarar till exempel inte att vara spontant roliga. (Hmm... Jag undrar om det är därför Apple skippade "Tell me a joke"-funktionen i röststyrningen i Leopard?) Kurzweil menar hur som helst att datorer ändå är på väg mot mänsklig intelligens. Han beräknar att om tjugo år kommer vi att kunna kommunicera med en dator på samma sätt som vi i dag pratar med varandra.

Frågan är bara hur strukturen kommer att se ut. Internet är redan i dag ett hav med miljontals seglare, några gigantiska kryssningsfartyg och ett gäng pirater. Är det tid att börja oroa sig för monstren på botten, som dagligen observerar oss, lär sig av oss, i väntan på att en dag hugga till? Eller är jag bara paranoid?

Inga kommentarer: