fredag 27 juni 2008

Priser för Iphone i Sverige



















Här är Telias prislista.

torsdag 26 juni 2008

Den svenska tidsandan

Tänkte göra en Hemingway, eller förresten, snarare en Lundell, och försöka definiera en särskild tidsanda som råder i Stockholm/Sverige i dag. Inget konstigt med det, det görs hela tiden, och varje definition behöver inte vara mer sann eller falsk än den andra. Min består av två semi-paradoxer, nynarcissismen och nyfolkligheten, vars båda existenser är lika mycket beroende av varandra som de är varandras motsatser, och bägge är, på sätt och vis, resultatet av den sociala webbens utveckling.

  • Nynarcissismen: Funderade först på att använda "post" istället för "ny", men det finns egentligen inget "post" med den stockholmska narcissismen. Den är här, starkare och odrägligare än någonsin (post 80-talets yuppieera). Skillnaden ligger i att den flyttat ut på nätet. Bloggandet var första steget, MySpace och Facebook det andra, mikrobloggar som Twitter det tredje. Men det är faktiskt statusfältet i Facebook, något undertecknad själv använder, som ändå fått mig att reflektera.

    "Johan ska laga pizza till middag."

    Inget konstigt med texten ovanför, om det nu inte vore för att Johan själv skrivit den . Det har blivit okej för var gemene man och kvinna att referera till sig själva i tredje person, ett privilegium tidigare tillägnat kejsare, kungar och mentalsjuka. Teknologin har med andra ord gjort självupptagenheten folklig. Jag behöver nog inte ge exempel på navelskådande bloggar och annat otyg, det har redan diskuterats i oändlighet. Vill bara uppmärksamma denna brytpunkt, tiden före och efter Facebook, som tiden före och efter att man började tala om sig själv i tredje person - utan att någon reagerade. Vilket lustigt nog för in mig på nästa spår.
  • Nyfolkligheten: När man trodde att stockholmaren inte kunde vara mer upptagen med sitt Norénska känsloliv (vilket är kul, ett av förra årets mest populära fraser måste ha varit; "mitt liv är som en Norénpjäs"), har svennigheten gått och blivit det nya svarta. Vi snackar om en kultur som varit död sedan Leif "Loket" Olsson hoppade av Bingolotto, något som alltid "gått hem i stugorna" men aldrig i storstan. Det är inte längre fult att gilla Melodifestivalen och Allsång på Skansen. Till höst blir det storsatsningar på tv-program på temat dansband, och förra året sålde Lasse Stefanz flest skivor i Sverige, mer än någon annan artist. I dag är de, om möjligt, ännu mer aktuella. Det är bara en tidsfråga innan någon hipster knåpar ihop den första klubbremixen (gärna en refräng inbakad i en Jay-Z-låt, eller dylikt).

Kan det vara så enkelt? När internet givit folket fritt spelrum att löpa amok med personlig marknadsföring, har ett stort tomrum vuxit fram, som i sin tur måste fyllas med gemenskap, trallvänlig familjeunderhållning och artister som alla kan känna igen. Det är som om den svenska "lagomheten", denna perfekt avvägda balans, har ersatts av två extremer utan någonting mitt i mellan. Åt vilket håll kommer framtiden att bära av? Det är frågan.

måndag 23 juni 2008

Hologramtelefoner år 2010

iphone_safari.jpg Apple iPhone 3G picture by myapplesite

Vad dum jag känner mig. Här har jag gått omkring och drömt om att äga en Iphone 3G (bilden ovan), den i särklass läckraste mobilen i mannaminne. Sedan läser man en artikel om vad framtiden, eller snarare, den indiska teknikjätten Infosys, har att erbjuda. Nämligen detta:

princess_leia

Okej, kanske inte riktigt så bra, men Infosys påstår att vid 2010 ska de ha släppt den första mobiltelefonen med hologramprojektor på den kommersiella marknaden. Genom avancerad laserteknik (och en saftig processor) ska en rörlig bild i tre dimensioner kunna projiceras från telefonens skärm. It's about damn time, säger jag.

lördag 21 juni 2008

Teknikspäckat framtidshem



Det må handla om teknik framtagen av HP och Microsoft, men jag ska erkänna, trots avsaknad av stil (herregud, kolla inredningen!) blir man ändå imponerad av apparaterna i Disney's nya Innoventions Dream Home. Här ovan ser vi en magisk spegel som i realtid kläder betraktaren. Mer om framtidshemmet (för de rika) går att läsa här.

Underligt att inga futuristiska Apple-produkter fanns installerade. Steve Jobs är ju ändå den största enskilda aktieägaren i Disney.

måndag 16 juni 2008

Textflow – textredigering 2.0?

textflow.jpg Textflow picture by jonaslundmark

Ja, jag vet att uttrycket "2.0" är ett simpelt trick för att poängtera något nytt, fräscht eller revolutionerande. I senaste Wired skämtade till och med tidningen om hur ofta de nyttjat just detta begrepp i sina puffar. Men men, som japanerna brukar säga, amatörer lånar, proffs stjäl.

Blev i alla fall tipsad av Christian, en synnerligen anonym läsare, att kolla upp den webbaserade ordbehandlaren Textflow (efter min tidigare diss mot DN:s ekonomibilaga). Nu har jag i alla fall anmält mig som beta-testare och väntar otåligt på svar. Här kommer lite info om produkten:

Uppenbarligen, av vad jag förstått, är Textflow en gratis ordbehandlare som gör det enklare för flera personer att kunna gå in och redigera ett och samma dokument. Låt oss säga att du skriver en artikel och därefter vill både redaktör och korrekturläsare gå igenom texten. Inget nytt med det. Skillnaden ligger i att du sedan kan välja vilka av ändringarna (redaktörens eller korrekturläsarens, grön eller gul) som du ska applicera i texten.

En kort analys. Jag fattar den praktiska poängen. Detta kan säkert komma till nytta i den akademiska världen, eller vad det nu kan vara. Men för att det ska fungera redaktionellt, vilket jag gissar att det Umeå-baserade Pado Metaware eftersträvar (de infliker att programmet är kompatibelt med InDesign och QuarkXPress), så vore det mer behändigt om förändringarna skedde i realtid inför allas ögon. Ska vara mer tydlig:
  • Redaktion: Först läser en korrekturläsare texten. Sedan godkänner den ansvariga utgivaren. Alltså dubbelläsning, en dubbel försäkran att texten håller god kvalitet.
  • Textflow: Skribenten ska välja mellan korrekturläsarens och den ansvariga utgivarens input, vilket innebär att den ansvarige utgivaren inte kan korrigera eventuella missar från korrekturläsaren samt att båda rättar samma stavfel = tidsödande. Upplägget behöver ju inte heller vara som jag beskrivit, skribentens arbete är ju oftast slut när texten är inlämnad. Men ytterst få magasin har råd med fler än en redigerare, än mer sällan att de jobbar med samma texter.
Jag kan dock ha fel. Kanske är det ordbehandling i realtid som Pado Metaware har tänkt sig? Att folk är synkade och kan se vad andra gör medan de gör det, så att säga. Är så fallet ber jag om ursäkt, lyfter på hatten och hoppas att beta-inloggningen landar i mejlboxen snarast möjligt. Hörde ni det, snarast möjligt!

söndag 15 juni 2008

Dålig analys i DN Ekonomi

Som ni kanske har märkt att det varit si och så med aktiviteten här på bloggen, lite jobbigt att behöva ursäkta sig varje gång, men hey, vill inte att ni ska bli upprörda. Har varit på resande fot hela helgen och gjort Köpenhamn. Kombination alkohol och valerinatabletter blev återigen min räddning och jag börjar tro att min flygrädsla är botad.

Hur som helst, såg en artikel i söndagens DN Ekonomi som kom att irritera mig, i synnerhet versionen som fanns i papperstidningen. Jag vet att redigerare inte alltid har stenkoll, i synnerhet under sommarjobbstider, men att sätta rubriken "Bäva, Bill" tillsammans med en bild på Bill Gates, känns lite opåläst. I synnerhet när karln kliver av tronen denna månad, och att den som ska bäva är Steve Ballmer, som varit vd för Microsoft sedan januari 2000 (som för övrigt har andra problem att tänka på). Artikeln består i princip av två recensioner av utmanare till Microsoft Office. Den ena är Open Office och den andra är Google Docs (Google Dokument i DN:s text), och bägge känns skrämmande oanalytiska. Summan av kardemumman blev följande: Open Office är inte så bra, för att det påminner för mycket om MS Office. Google Docs är bättre för att det är webbaserat och har inte så många funktioner (konstigt resonerade, det är ju ingen helgjuten Apple-produkt heller). Sedan kommer en massa utfyllnadsbabbel om hur praktiskt webbaserad mjukvara är om man är "på internetkafé i Venezuela eller i sommarstugan via mobilt bredband".

Skönast är citatet om uppkoppling saknas: "Men det kanske bara är nyttigt. Lär dig koppla av bland älgarna i stället för att jobba." Sedan glömde de att ta med Suns StarOffice, som också är en klar utmanare. Fråga är dock om Bill, ursäkta, Steve, ska bäva mot gratiskonkurrensen? MS Office är mer eller mindre industristandard, inte ens Apple lyckades klara utmaningen på sitt eget operativsystem. Cloud computing i all ära, men på just den här punkten är Googles hot mot Microsoft ytterst begränsat, än mindre ett open source-projekt som Open Office.

Vad vill jag då säga med allt det här? Jo, att den svenska teknikjournalistiken i bästa fall är undermålig, den analytiska udden saknas och att när en text, som denna, platsar i Sveriges största morgontidning, då är det direkt sorgligt. Och då medverkar ändå representanter från "PC för alla" och "Datormagazin". Den enda som i dag, på allvar, håller stilen är Adam Erlandsson på SvD, även om analyserna på hans blogg mest består av dygnsföresenade dammsugningar av amerikanska businesstidningar. Frågan är när svensk teknik- och it-journalistik ska nå samma nivå som min absoluta favorittidning Wired?

måndag 9 juni 2008

På tal om framtid

Sitter på tåget mellan Sundsvall och Stockholm och, hör och häpna, kollar min Facebook, följer Wireds liveblogg om Steve Jobs Keynote (jepp, det handlar om Iphone 2.0) och chattar på MSN, samtidigt som jag lyssnar till sköna toner på Itunes.

Rent tekniskt skulle jag också kunna videochatta via iChat, om jag så önskade, men det gör jag inte. Däremot skriver jag ett blogg-inlägg om alltihopa. Om inte ärendet till Sundsvall skulle vara så bedrövligt som det faktiskt är (en privatsak) så skulle jag ha varit jävligt exalterad över möjligheterna med mobilt internet. Trots att Huawei suger.

Seriöst inlägg väntar inom kort!

söndag 8 juni 2008

Reklamfinansierad musik framtiden?

Det började med vaxplattor, gick vidare till LP-skivor för att sedan digitaliseras och tryckas upp i CD-format. Att den moderna distributionen av musik inte längre är fysisk råder ingen större tvekan om. Frågan är bara hur aktörerna i musikbranschen ska förhålla sig till rådande läge. Apple har ju förvisso positionerat sig duktigt som digital distributör, men nu börjar andra, billigare (gratis), konkurrenter att synas.

  • Pandora: Gratis webbradio som rekommenderar musik utifrån valda favoritartister. Fungerar tyvärr inte längre, av upphovsrättsliga skäl, utanför USA.
  • Spotify: Gratis Itunes-liknade mediaspelare med en klar skillnad - all musik är gratis. Reklamfinansieras. Tanken är att utifrån användarens musikprofil kunna pricka in relevanta kundgrupper. Befinner sig i detta nu i stängd beta.
  • Deezer: Sajt som låter användaren lägga upp sina mp3-filer, dela musik sinsemellan och skapa webbaserade musiklistor. Tipsar dessutom om artister och är enbart beroende av webbläsare. Gratis och reklamfinansierad.
Jag misstänker starkt att detta är den nya formen av laglig musikdistribution. I framtiden köper man inte längre sin musik, det tillhör det gamla synsättet, utan får den strömmad via olika distributörer. Om jag inte är helt ute och cyklar, vilket jag troligtvis inte är, kommer dessa typer av tjänster att så småningom flyttas över till de bärbara formaten. Min icke kvalificerade gissning: två månader efter att Googles Android lanserats. Kom ihåg vart ni läste det först.

onsdag 4 juni 2008

Prylälskare – någon som har sex med prylar?

soryamasexrobot.png sexy soryama robot picture by neildarkland

Teknikjournalisten Bill Thompson diskuterar vilka tjänster framtidens robotar har att erbjuda människan på BBC News hemsida. Frågan är inte om robotar kommer att bli sexleksaker åt människan, det existerar redan, utan om de också kan inleda kärleksrelationer om sisådär 20-50 år, eller om deras intelligens inte duger längre än till att smickra och insinuera romantiska situationer. Tankeväckande diskussion om artificiell intelligens, men utan att bli för fördomsfull, kanske en aning skrämmande också. Bedöm själva.