Såg den tyske skräckregissören Jörg Buttgereits dokumentär "Monsterland" i förrgår, en film där ett flertal experter på skräckområdet diskuterar olika monster, vad de betyder, från vilka myter de härstammar ifrån och varför vi behöver skräck. Den följde kanske ingen direkt röd linje, men imponerade genom att lyfta fram en del ljusskygga typer. Det var en fröjd att få höra mästaren John Carpenter ("The thing") prata om hur skräck som genre förändras i takt med samhällsklimatet, eller när Shinya Tsukamoto ("Tetsuo - the iron man") jämför västerländska monster med asiatiska, för att inte tala om den överraskande ödmjuke gothkonstnären H.R. Giger bjuda på en tur genom sitt museum. Roligast var nog ändå seriemördarexperten och konstnären Joe Coleman (hans tavla ovanför, gissa vem på porträttet), som verkligen ansträngt sig för att förstå hur våra verkliga "monster" tänker. Mycket intressant, och roligt att SVT vågar satsa på såna här udda grejer. I synnerhet när käre Jörgs kändaste film är den mycket skumma kärleksäckelskräckisen "Necromantic".
I går fick jag möjligheten att se färskingen Steve McQueens debutrulle "Hunger", en film som, namnet till trots, inte fick det att vattnas i munnen. Vet i sanningens namn inte vad jag ska tycka. Som en studie i sadism, med Cronenberg-realistiska våldsinslag, så är den lysande. Det fanns också en lång dialog mellan huvudpersonen (?) och en präst som tveklöst tillhör ett av årets allra starkaste, men somliga av scenerna var bara sjukt utdragna - på gränsen till olidliga. Däremot kan jag inte förneka att "Hunger" satte djupa avtryck, och den har etsat sig fast i minnet som ett äckligt litet sår. Se den på egen risk.
Jag hann också se första avsnittet av "Knutby - vägen hem" i går kväll, och kan bara konstatera; TV4 och dokumentära dramaproduktioner, eller hur man ska definiera genren, är ingen vidare kombination. Skådespeleriet var värre än i "Rescue 911", som brukade gå på nätterna på samma kanal. Se och lär av Mikael Marcimain, vars tv-serie om "Lasermannen" hör till topp 5 bästa dramaproduktioner någonsin i svensk tv.
Tack och hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar