Jag tror att det var i Ryszard Kapuscinskis bok "Imperiet" som jag läste en utmärkt beskrivning av hur den östtyska säkerhetspolisen opererade, som var få till antal, men likväl effektiva på grund av folks vilja att ange varandra. Nu har jag dessvärre boken utlånad, och kan därför inte verifiera påståendet med ett saftigt citat. Hur som helst, det ringde i alla fall en liten varningsklocka när jag beta-testade den nya tjänsten Lociloci, skapat av svensk-amerikanska XYZ Corporation.Här går det, med hjälp av mobilens kontakt med lokala radiomaster, att få veta var en vän håller hus. Det enda man behöver göra är att knappa in en persons mobilnummer, så får man se en liten människo-ikon placerad ovanpå en Google Maps-karta. Liknande teknologi används också av polisen, för att avgöra om en brottsmisstänkt verkligen har ett alibi eller inte.
Lociloci verkar trots allt ändå värna om integriteten. För att se någons position måste först personen i fråga gå med på att bli övervakad. Är man medlem går det också att "gömma sig", vilket gör det omöjligt för ens vänner att se vart mobiltelefonen befinner sig.
Men ändå, jag kan inte låta bli att tänka, om Sveriges trygga demokrati skulle skakas om, vad hindrar människor från att övervaka varandra? Övervaka och ange, göra livet lätt för säkerhetspolisen, precis som i det gamla Sovjet. Teknik kan emellanåt var fantastisk, och emellanåt skrämmande.
För övrigt har jag provat den eminenta Nintendo64-emulatorn Project64 till min Windows-partion. Nu kan min flickvän och jag spela "Waverace" eller "Excitebike 64" mot varandra, på laptopen, med varsin speldosa. Det är svårt att inte bli förälskad i min Macbook Pro. Den är så vacker, så underbar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar