Folk gillar tv-spel. Det är ett sånt där allmänt accepterat tidsfördriv, precis som film, böcker, serietidningar och musik. Jag minns att det inte var länge sedan som tv-spel, med all rätta, ansågs vara ett "guilty pleasure", av och för nördiga unga (och gamla) herrar, samt en handfull damer. Det är fortfarande lite fult, även om mittfåran gått in och spätt ut nördkoncentratet till en lagom greppvänlig familje- och förfestunderhållning. Här ser vi Nintendo Wii, Guitar Hero och The Sims som några självklara exempel.
Vad man måste minnas är att det finns ett flertal olika sorters spelnördar. Den mest förekommande är så klart "World of Warcraft"-nörden, som faktiskt sträcker sig över hela spektrumet av personligheter, alltifrån mysbyxtönten med hästsvans till fotbollskillen och tjejen som går klädd i svart. Sedan finns "Counterstrike"-nörden, varav merparten är fotbollskillar med spretig frisyr, åtsittande skogshuggarskjorta och tribaltatueringar.
Men om vi återgår till mysbyxtönten med hästsvans, som definitivt är ett sorts isolerat flockdjur, med internet som kommunikationsmedel, så gillar de främst smalare och mer komplicerade onlinerollspel som "Everquest", snabba PC-shooters i stil med "Unreal Tournament" och retrorollspel som "Diablo II". Om det inte är medeltid så är det smutsig framtid (bägge med stereotyper av män och kvinnor), eller, och detta är regel, spel som bygger på japansk tecknad film. I deras dvd-samling står nämligen tre kategorier film staplade; Anime, Splatter och Sagan om Ringen. Kan tilläggas att de även uppskattar fantasymetal, förslagsvis Blind Guardian eller dylikt.
Men om vi återgår till mysbyxtönten med hästsvans, som definitivt är ett sorts isolerat flockdjur, med internet som kommunikationsmedel, så gillar de främst smalare och mer komplicerade onlinerollspel som "Everquest", snabba PC-shooters i stil med "Unreal Tournament" och retrorollspel som "Diablo II". Om det inte är medeltid så är det smutsig framtid (bägge med stereotyper av män och kvinnor), eller, och detta är regel, spel som bygger på japansk tecknad film. I deras dvd-samling står nämligen tre kategorier film staplade; Anime, Splatter och Sagan om Ringen. Kan tilläggas att de även uppskattar fantasymetal, förslagsvis Blind Guardian eller dylikt.
Till sist så finns arkadnörden, som är en sorts evolverad tv-spelsnörd. På den gamla goda Super Nintendo och Megadrive-tiden, eller NES och Mastersystem för den delen, så fanns de coolaste spelen på arkadhallarna. Vi snackar "Street Fighter II" och "Final Fight", som båda släpptes till Super Nintendo, eller "Golden Axe" och "Afterburner" till Megadrive. För den med guldbyxor fanns konsolernas Cadillac, Neo-geo, med ett bibliotek av topptitlar som "King of Fighters", "Samurai Showdown", "Fatal Fury", "1942" och "Sonic Wings".
Arkadnörden ser ut som vem som helst, eller ja, åtminstone näst intill. En viss försmak för poppiga t-shirts med pixeltryck är oundvikligt, likaså för specialimporterade digitalklockor i plast. Arkadnörden är närbesläktad med DJ:en, som sitter där i en etta på Södermalm med tio kvadratmeter old school-hip hop på vinyl, eller cineasten som snart fyllt sin femte bokhyllan Billy med obskyra dvd-titlar. Arkadnörden kan vara en medelålders herre som bygger egna "Pacman"-kabinetter i sitt garage, en 28-åring som snedställer sin gamla fyrkantiga tv-apparat för att pumpa schmups (rymdskepp mot massor av kulor) genom ett importerat arkadkort (som en kassett, men för arkadmaskiner) och en hemmabyggd arkadsticka med laserläsare, eller som jag, som spelar nyrealeser på konsol eller emulerar dem med hjälp av datorprogrammet Mame.
Arkadnörden ser ut som vem som helst, eller ja, åtminstone näst intill. En viss försmak för poppiga t-shirts med pixeltryck är oundvikligt, likaså för specialimporterade digitalklockor i plast. Arkadnörden är närbesläktad med DJ:en, som sitter där i en etta på Södermalm med tio kvadratmeter old school-hip hop på vinyl, eller cineasten som snart fyllt sin femte bokhyllan Billy med obskyra dvd-titlar. Arkadnörden kan vara en medelålders herre som bygger egna "Pacman"-kabinetter i sitt garage, en 28-åring som snedställer sin gamla fyrkantiga tv-apparat för att pumpa schmups (rymdskepp mot massor av kulor) genom ett importerat arkadkort (som en kassett, men för arkadmaskiner) och en hemmabyggd arkadsticka med laserläsare, eller som jag, som spelar nyrealeser på konsol eller emulerar dem med hjälp av datorprogrammet Mame.
Vi gillar i regel två sorters spel, fighting och schump. De är snabba, intensiva, svåra, och en omgång tar i regel fem till femton minuter. En form av meditation, man släpper allt, ingenting är viktigare än att toppa high score-listan. Och viktigast av allt, de är pixlade. Kärleken till pixlar är stor, en slags legofierad konstform som ur enkelhet och begränsningar skapat ett helt eget uttryck. Det är vackert, och väcker barndomsnostalgi, en känsla av entusiasm som på den tiden överskuggade både cynism och trötthet.
Nu var det länge sedan jag tog mig an fläskigt arkadspel, men efter två års uppehåll, beslutade jag mig för att återigen installera Mame på min laptop. Konsoler saknar jag, om man bortser från ett gammalt Super Nintendo, så något GTA IV blev det inte. Genast nosade jag reda på några hardcore-klassiker som jag saknat, det vill säga "King of Fighters 2002", "Street Fighter III: 3rd Strike", "Esp Ra.De" och "DoDonPachi". Samtliga är relativt nya titlar, varav de två sista är skapade av schmup-mästarna Cave. Cave har släppt nyare titlar också, senast detta år, men dessa kräver ett chippat Playstation2 för att spela. Och jag känner inte för att spendera tid och pengar på ett intresse jag egentligen inte har tid för. En hamburgare duger utmärkt om man är hungrig, hummer och champagne kan avvaras åt finsmakarna som väljer att bortse från livets övriga njutningar. Jag är helt enkelt för bred för att vara tillräckligt smal.
Nu var det länge sedan jag tog mig an fläskigt arkadspel, men efter två års uppehåll, beslutade jag mig för att återigen installera Mame på min laptop. Konsoler saknar jag, om man bortser från ett gammalt Super Nintendo, så något GTA IV blev det inte. Genast nosade jag reda på några hardcore-klassiker som jag saknat, det vill säga "King of Fighters 2002", "Street Fighter III: 3rd Strike", "Esp Ra.De" och "DoDonPachi". Samtliga är relativt nya titlar, varav de två sista är skapade av schmup-mästarna Cave. Cave har släppt nyare titlar också, senast detta år, men dessa kräver ett chippat Playstation2 för att spela. Och jag känner inte för att spendera tid och pengar på ett intresse jag egentligen inte har tid för. En hamburgare duger utmärkt om man är hungrig, hummer och champagne kan avvaras åt finsmakarna som väljer att bortse från livets övriga njutningar. Jag är helt enkelt för bred för att vara tillräckligt smal.
Det var givetvis skitkul. Tänkte kanske börja droppa lite coola arkadspel-tips titt som tätt, om någon skulle känna sig manad att prova Mame. Det är gratis, kanske inte hundra procent lagligt, men jävligt roligt och extremt hardcore. När folk säger att dom gillar datorspel så måste ju en ribba sättas, och för att göra så, så måste man veta var den är. Och nej, det är inte "Super Mario Bros." till NES.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar